14 oktober 2016

5 juli 2016

Hege Storhaugs Landsplågan islam - Folkbildande och brutalt ärligt om en av vår tids ödesfrågor


Ryktesvägen fick vi under vintern höra talas om den norska författaren och journalisten Hege Storhaugs sensationella framgångar med boken Islam - den 11.e landeplage. Trots de norska mediernas försök att tiga ihjäl boken fick den ett sensationellt genomslag och har idag, ett halvår efter att den kom ut, sålt i närmare 50.000 exemplar.

Tanken att översätta den till svenska fick övergå till handling den dagen det visade sig att inget förlag vågade ge ut boken i Sverige. Nu ges den ut på förlaget Kassandra Publishing som startats enbart för detta ändamål.

Hege Storhaug är hederlig. Hon tar mycket tydligt ställning för alla de demokratiskt sinnade och moderata muslimer som trots allt utgör en majoritet av dagens muslimer. Samtidigt hymlar hon inte om den fara som ligger i en allt snabbare radikalisering, inte minst i Europas utanförskapsområden. Hege Storhaugs erfarenhet av islam är omfattande efter tjugotalet resor till Pakistan och hennes mångåriga arbete inom ämnen som könsstympning, hedersvåld och tvångsäktenskap.

Men det är heller ingen hemlighet att Hege Storhaug är kontroversiell i vissa kretsar i Norge. Efter att i många år ha arbetat inom organisationen Human Rights Service har hon fått motsvarande position som Sara Muhammad och GAPF i Sverige: Lika hyllad av alla de som lider under det kvinnoförtryck som breder ut sig och som så ofta har islam som en minsta gemensam nämnare, lika illa tåld av alla de som - ofta från en position på den politiska vänsterkanten - ihärdigt vägrat att se hedersproblematiken och den ofta så starka kopplingen till religionen islam. Inte minst känner vi igen argumenten från Förortsdebatten där många vittnar om ett ökande religiöst förtryck mot framförallt kvinnor.

Desto mer bekymmersamt är det att även Humanisternas norska motsvarighet Human-Etisk Forbund, HEF, förefaller ha svårt att hantera kritiken mot islam. Tar man sig tid att läsa de recensioner som gjorts av Hege Storhaugs bok på norska HEF:s hemsida, kan man se att det sällan påpekas några egentliga faktafel i boken. I förekommande fall har dessa korrigerats i senare upplagor. Där de har förekommit handlade det om obetydliga detaljer som ändå inte påverkat bokens budskap. Snarare får man känslan av att islam helst inte ska debatteras överhuvudtaget, då det förmodas skapa konflikter och spelar ut muslimer mot varandra. Jag menar att det förhållningssättet är oärligt.

Det går inte att komma ifrån intrycket att ett sekulärt motstånd mot kristendom är legitimt, men att motsvarande motstånd mot islam är kontroversiellt och ett ämne man helst inte vill ha på dagordningen. Detta går som en röd tråd genom mycket av Västvärldens religionskritik under det senaste decenniet: Att man gärna och frimodigt granskar kristendomens alla avarter och tillkortakommanden, men att man hesiterar inför en motsvarande kritisk granskning av islam.

Och omvänt: Lika gärna som man åberopar kristendomen som ett fundament för Västvärldens värderingar, lika ovillig är man att bekräfta islams inflytande på mindre angenäma värderingar i den muslimska världen. I den mån man debatterar Arabvärldens problem, anses orsakerna till dessa förklaras av Västs kolonialism.

Vad Hege Storhaug framförallt bidrar med är att nyansera den gängse bilden av islam. Hon visar på ett övertygande sätt att många av Arabvärldens problem och tillkortakommanden faktiskt kan härledas till ideologin islam och hur den genom århundradena fostrat sina anhängare i en destruktiv och kunskapsfientlig riktning. En tradition där bokstavstro och underkastelse (islam betyder underkastelse), med dogmer som inte får ifrågasättas, har hämmat den intellektuella nyfikenhet som är en nödvändig förutsättning för en vetenskaplig utveckling och ett blomstrande samhälle.

Hege Storhaug tar ett intressant pedagogiskt grepp och låter Muhammeds två väsensskilda karriärer gå som en röd tråd genom boken. Hon visar hur profeten under sin tid som tämligen ”misslyckad” religiös förkunnare i Mekka propagerade för den milda islam som så ofta åberopas av de som vill visa islams vänliga och medmänskliga ansikte. Anhängarna av denna inriktning kallar Hege Storhaug för Mekka-muslimer.

Men detta är bara en del av sanningen om islam. Muhammed förvisades efter några år till Medina. Där inledde han en ny karriär, nu som fruktad härförare som gick hårt fram bland sina egna efterföljare och inte minst mot judar och kristna som nu utpekades som fiender till islam. Dessa muslimer benämner Hege Storhaug Medina-muslimer. Det är bland dessa vi finner dagens islamister. Här handlar det inte längre om den enskildes fromma religiositet, andlighet och relation till sin gud, utan om ett helt samhällssystem och dess rättsordning, sharia.

De texter som samlades in efter Muhammeds död och som utgör Koranen, härrör både från Muhammeds tid i Mekka och från hans tid i Medina. Ett stort problem vid tolkningen av Koranen är att dessa koranverser,  suror, är sorterade efter sin längd och inte efter sin ålder. Om surorna istället sorteras efter en tidsaxel så ser man ett tydligt mönster som inte syns i Koranen, men som har konsekvenser för förståelsen av islam: Om man inte vet att yngre suror har företräde framför äldre suror, kan man heller inte bemöta de som hänvisar till suror som alltså inte längre har företräde.

På detta sätt kan en muslim alltid välja att hänvisa till den sura i Koranen som är ändamålsenlig för stunden. Det är ingen avancerad gissning att det är Koranens texter från Muhammeds tid i Mekka som det refereras till öppet i Västvärlden, samtidigt som det är texterna från den krigiska Medina-perioden som förkunnas av imamerna i alla de moskéer som i allt snabbare takt radikaliserar muslimer i Väst.

När terrorattacker och Islamiska Staten bortförklaras med: ”Det är inte islam” visar Hege Storhaug att det handlar om just islam. När samhällsdebatten går som katten kring het gröt och när ingen vågar nämna den minsta gemensamma nämnaren för det lågintensiva våld som terroriserar våra bostadsområden, då visar Hege Storhaug att den minsta gemensamma nämnaren är just islam och framförallt de värderingar som ideologin obevekligt sprider så fort det sker en radikalisering. Att det ligger ett via religionen förmedlat förakt mot den västliga livsstilen och de friheter vi tar för självklara.

Det är därför mycket viktigt för framtiden att vi får en generell och allmän kunskap om vad den dhimmistatus innebär som alla icke-muslimer omfattas av enligt islam. Att det till exempel betyder att alla som inte är muslimer ska behandlas som andra klassens medborgare med synnerligen begränsade fri- och rättigheter. I ett kapitel dissekerar Hege Storhaug myten om den moriska ”guldåldern” i Spanien och vad den i praktiken hade för konsekvenser för Europas befolkning under islams herravälde.

Om vi blundar för detta och de anspråk på ett världsomfattande kalifat som sprider sig i radikaliserade kretsar, ser vi heller inte det planerade maktövertagande som pågår inifrån i våra demokratiska stater. Vi ser då inte heller hur terrorn används som maktmedel för att få oss att underkasta oss inflytandet från islam.

Hege Storhaug visar också hur skickligt olika islamiska organisationer arbetar genom att använda sig av de ord och begrepp som vi själva oreflekterat associerar till som positiva: Att mänskliga rättigheter inte är mycket värt när det i praktiken är Kairodeklarationens ”mänskliga rättigheter” som åsyftas, det vill säga den rättighetskatalog som 57 muslimska stater presenterade som sin egen i FN, men som gör påpassliga undantag för alla eventuella rättigheter som strider mot sharia. Eller alla försåtliga propåer om ”demokrati” från islamister i den politiska debatten, men utan att vi besinnar att det är demokratins akilleshäl att demokratin i sig kan avskaffas genom just demokratiska beslut.

Vi är inte, en gång för alla, vaccinerade mot ett totalitärt samhällsskick. Demokratin måste ständigt vårdas för att bestå. Den som har läst Magnus Norells utmärkta bok Kalifatets återkomst, kan se att det sista kapitlet i den boken ligger nära Hege Storhaugs bok. Båda dessa författare är eniga: Vi står inför oöverstigliga problem om vi inte ser på islam och den pågående radikaliseringen med öppna ögon. Det handlar inte om vare sig rasism eller islamofobi. Det handlar om att försvara vår frihet.

                                                                                                                             Publicerad i Bright 1-2016

Hege Storhaug: Landsplågan islam
348 sidor
298 kr
ISBN 978-91-639-1081-4
Kassandra Publishing 2016

Beställ Hege Storhaugs Landsplågan islam HÄR!

Landsplågan islam finns nu även på Adlibris och Bokus

20 juni 2016

Ceremonier i livet - en efterlängtad bok för religionsfria ceremonier



Äntligen är den här! Sällan har väl en bok varit så efterlängtad i humanistkretsar som en ny bok om sekulära och religionsfria ceremonier. Alltsedan de sista exemplaren av Den svenska högtidsboken sålde slut för ungefär tio år sedan har det funnits en efterfrågan på en uppföljare. Turerna har varit många och vägen framåt var kantad av bekymmer och bakslag, men nu finns den äntligen här. Ingenting säger att inte den här boken kommer att bli en lika stor succé som föregångaren med sina mer än 50.000 sålda exemplar. Det här är en bok som inte blir inaktuell i första taget. Den kommer att leva vidare år efter år.

Den svenska högtidsboken utkom i januari 2000 i samband med de ändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. Projektet stöddes av Kulturdepartementet och ett samarbete mellan En bok för alla och Humanisterna. I redaktionen ingick den nyligen avlidne Göran Palm som huvudredaktör med Carl-Johan Kleberg och Marie Lundquist.

Boken Ceremonier i livet kommer att uppskattas av alla som vill skapa personligt utformade religionsfria ceremonier utan kyrkliga inslag. Boken ger i korta textav-snitt en historisk bakgrund till våra ceremonier och ger förslag till utformning av värdiga sekulära ceremonier med förslag till program, musikval och officiantens tal. Längre textavsnitt ger inspiration genom ett urval av välkända klassiska dikter och sångtexter med nytillkomna svenska och internationella diktverk.

Efterfrågan på personligt utformade ceremonier ökar i takt med att många människor lämnar trossamfunden. Men att lämna en kyrkotillhörighet betyder inte alls att intresset för ceremonier vid livets viktiga milstolpar skulle vara mindre. Behovet att utforma en ceremoni vid tillfällen som ett barns födelse eller en persons begravning är ofta lika stark. Däremot kan många ställas inför frågor om hur dessa ceremonier ska utformas och vad man får göra själv. 

Kortfattat kan man säga att det enda formella kravet när ett barn föds, är att anmäla barnets namn till Skatteverket senast tre månader efter födseln. Detta ska göras oavsett om man håller ett sekulärt barnvälkomnande eller låter döpa barnet i ett trossamfund. Ett dop i kyrkan är inte det tillfälle då barnet ges ett namn, utan är den religiösa ceremoni då barnet upptas i den religiösa gemenskapen. Vid vigsel är det formella kravet två alternativa vigselformulär enligt äktenskapsförordningen. En vigsel förrättas av en av länsstyrelsen förordnad vigselförrättare. Ingenting hindrar att man håller den formella vigseln inför en vigselförrättare och har en officiant för en högtidligare ceremoni. Vid begravning är det formella kraven för kremering och gravsättning reglerade i begravningslagen. Ceremonier vid vuxenblivande har inga regler. Boken beskriver ett förslag till Humanistiskt livssynsläger. Vid alla dessa ceremonier ger boken handledning för personligt utformade ceremonier.


Förlagets presentation av boken: ”Denna bok tar sitt avstamp i svenska seder och bruk. Det vill säga de som har varit förhärskande allt sedan kristendomen blev landets religion. Kristna symbolhandlingar tog över och satte sin prägel på de ceremonier och högtider som varit skäl till festliga sammankomster. Festligheter under kalenderåret hade framförallt knutit an till livet på landet och händelserna under skördeåret. Familj- och släktsammankomster handlade däremot om släkters förenande, nya familjemedlemmar viktiga arvtagare, eller avsked till avlidna. Alla viktiga händelser för samhällets fortbestånd.

Idag lever vi ett i sekulariserat samhälle. Kristna symbolhandlingar känns främmande för många med en sekulär livsåskådning. Men behovet att dela glädje och sorg med närstående har inte minskat kanske tvärtom. Denna bok tar sin utgångspunkt i detta behov och ger i korta textavsnitt bakgrund till våra ceremonier samt tipsar om hur man skapar en sekulär inramning. Störst utrymme ges de rätta orden i form av dikter och sångtexter. Den svenska diktskatten uppblandad med några internationella diktares verk.”

Ur förordet till Ceremonier i livet:
”En bok där allt finns samlat har länge varit önskad av såväl alla dem som önskar en sekulär inramning av sin ceremoni som dem som bistått vid ceremonierna, officianterna. Den idag sedan länge slutsålda Den svenska högtidsboken var en sådan bok. Den tillkom på initiativ av en tidigare ordförande i Humanisterna, Carl-Johan Kleberg, år 2000. Denna bok har betytt mycket för alla som sökt alternativ till kyrkliga ceremonier och banat väg för en ny bok, nu helt inriktad på ceremonier i livet, som också blivit bokens titel. Det är vår förhoppning att boken som nu föreligger ska fylla en både efterlängtad och underlättande funktion.”

Redaktörerna Anneli Noréus och Irene Rune tackar i efterordet framförallt den ceremonigrupp inom Humanisterna som under flera år deltagit med textutkast och dikturval: Anna Bergström, Agneta Blom, Carl-Johan Kleberg, Margareta Wiberg Roland, Noomi Liljefors och Urban Jansson.

Övriga förslagsställare har varit:
Ann-Marie Morberg, Barbro Rydén Brunk, Ellacarin Blind, Gunnar Hjert, Gunnar Lundh, Joakim Ströberg, Kaj Fölster, Kåge Klang, Lars Torstensson, Nils Assarsson, Stig Andersson, Svante Nevéus, Susanne Jacobsson och Yvonne Jandréus.

Ceremonier i livet
Barnvälkomnande - Vigsel -
Begravning - Vuxenblivande
Pris: 189 kr
Sidor: 288

Santérus Förlag
Birkagatan 23
113 39 STOCKHOLM
08-30 34 62
info@santerus.se
www.santerus.se

Ceremonier i livet finns på Adlibris och Bokus

2 maj 2016

Snart kommer en ny Bright!

Nästa nummer av Brighthar nu gått ut till prenumeranterna!

I det här numret berättar vi bland annat om den norska människorättsaktivisten och journalisten Hege Storhaug, som under vintern gjort sensation i Norge med sin bok Islam den 11:e landeplage. Trots den fantastiska framgången och nästan 50.000 sålda exemplar har inget svenskt förlag vågat ge ut boken. Nu ges den istället ut på eget förlag och flera av Brights medarbetare har varit delaktiga i arbetet med den svenska översättningen.

Storhaug varvar det journalistiska reportaget med djupdyk i politik och historia i sin jakt på svaret på frågan som förföljt henne i hennes arbete: Varför blir det alltid så mycket stök och bråk när islam finns med i bilden? Boken landar mitt i den svenska samhällsdebattens epicentrum. När allt fler undrar vad som pågår, ger Hege Storhaug bakgrund och förklaringar. För den som vill sätta sig in i en av vår tids verkliga ödesfrågor, är Hege Storhaugs bok en nödvändig läsning.

Boken kan förhandsbeställas på Kassandra Publishing.




8 februari 2016

Straff och belöning i Koranen - Del 2

Hur skiljer sig de två svenska översättningarna åt?

Av Svante Brandänge

De två dominerande översättningarna av Koranens arabiska text till svenska är gjorda av K. V. Zetterstéen (1917) och M. K. Bernström (1998 och 2002). Generellt går ju någonting ofta förlorat vid översättning och muslimer har länge ansett att Koranen ska läsas på arabiska.

Vid arbetet på del 1 av “Straff och belöning i Koranen” ställdes frågan om det finns någon substantiell skillnad när det gäller hur de två svenska versionerna av Koranen behandlar mitt speciella ämne. Att det fanns en generell skillnad i de två översättarnas inställning till sitt arbete framhölls i den dödsruna över Mohammed Knut Bernström som Jan Hjärpe skrev 2009. Det skulle även kunna ha haft betydelse att Bernström, men inte Zetterstéen (?), var en bekännande muslim.

Min jämförelse begränsar sig till hur de två översättningarna återger Koranens tal om straff. Endast hur straffen beskrivs i Koranen har varit i fokus; översättarnas notförteckningar har jag lämnat därhän. Från arbetet på del 1 av “Straff och belöning i Koranen “ fanns fem olika 45-sidorsurval som hade analyserats med avseende på antal textställen som talar om straff. Dessa adderades och gav summan 222 ställen, men ett flertal ställen ingår mer än en gång.

Från den mängden fick slumptalsgeneratorn göra ett urval av 40 ställen. Det visade sig då att det bara blev 39 som var olika. Orsaken ligger i sammanslagningen av de fem urvalen. Vart och ett av de 39 ställena jämfördes slutligen med avseende på hur straffet beskrivs i de två versionerna av Koranen (se protokollet). Straffen kan kategoriseras så här:

  • Straff (utan adjektiv) eller “nesligt straff”: 8 exempel 
  • “Plågsamt straff”: 9 exempel (två är identiska)
  • Helvetet som straff: 8 exempel
  • Elden eller helveteselden som straff: 13 exempel
  • Makabert konkreta straff: 2 exempel

Resultatet är tydligt:  Zetterstéens och Bernströms översättningar visar en mycket god samstämmighet i sin återgivning av Koranens tal om straff. På den punkten visar sig alltså den arabiska texten oproblematisk vid översättning till svenska. Bernströms ärlighet imponerar. Majoriteten av straffen är grymma men han väjer inte för det; inte ens kategorin “Makabert konkreta straff” fuskar han bort (ställena nr 50 och 140, ev. också 28). I två fall redovisar han grymheten något mer detaljerat än vad Zetterstéen gör (ställena 18 och 28), men i ett fall (182) är Bernströms text mildare.

I övrigt är överensstämmelsen mycket god. Man frågar sig om Bernström inte insåg att det var graverande att Koranen uppvisar så mycket tal om grymma straff. Hjärpe tillskrev Bernström en mjuk framtoning och en respekt för andra. Kanske var Bernströms respekt för Gud (Allah) så stor att han accepterade att Gud genom Koranen ofta uttrycker en utstuderad grymhet? En magnifik underkastelse i så fall!

Protokoll från jämförelsen mellan
Zetterstéens och Bernströms översättningar


Jämförelsen utgår från de fem (av sex) 45-sidorsmängder som tidigare analyserats med avseende på straff nämnda i Zetterstéens översättning. Varje sidmängd är ordnad efter stigande sidnummer i Koranen och varje ställe där det talas om straff har ett ordningsnummer.

I sidmängden 1 finns 53 “straffställen” och de har nummer 1-53. I sidmängd nr 2 finns 39 “straffställen” och dessa får då nummer 54-92, o s v. I den femte 45-sidorsmängden (kallas sidmängd 6 i den föregående rapporten) får de 49 “straffställena” numren 174-222.

Från dessa 222 “straffställen” fick slumptalsgeneratorn plocka ut 40 stycken för att användas vid jämförelsen. De placerades i ordningsföljd och gav då följande serie : nr 2, 8, 11, 15, 18, 23, 28, 41, 48, 49, 50, 51, 53, 65, 67, 71, 72, 81, 85, 89, 94, 98, 100, 103, 108, 125, 138, 140, 146, 147, 159, 182, 184, 192, 196, 202, 207, 215, 218 och 219. De analyseras nedan i tur och ordning.
Straffställe nr 67 visade sig vara identiskt med nr 108.  Zetterstéens text nämns först, därefter Bernströms. Sura och vers ges i båda fallen, eftersom versernas nummer ofta är olika i de två versionerna av Koranen.


Straffställe 2 finns på sid 29 (hos Zetterstéen), är ställe nr 2 på den sidan, skrivs 29-2:
Ja, de otrogna väntar ett nesligt straff (2:84).
Jfr ...straff och vanära väntar alla förnekare (2:90).

Straffställe 8 finns på sid 86-1:
De tvehågsna skola förvisso komma på eldens nedersta botten, och du skall aldrig finna någon hjälpare åt dem (4:144).
Jfr Hycklarnas plats är den eviga eldens djupaste avgrund och för dem kan du inte finna någon hjälpare (4:145).

Straffställe 11=sid 88-2:
...skall han hemsöka dem med ett plågsamt straff (4:172).
Jfr ...skall Han låta utstå ett plågsamt straff (4:173).

Ställe 15=sid 155:
...vare sig han straffar dem eller misskundar sig över dem (9:107).
Jfr Han kommer antingen att straffa dem eller omfatta dem med sin barmhärtighet (9: 106).

Ställe 18=sid 171-1:
...och hemsökes av ett beståndande straff. (11:41).
Jfr...och som skall utlämnas åt helvetets ändlösa lidande! (11:39).

Ställe 23=sid 212-1:
...och göra helvetet till ett fängelse åt de otrogna (17:8).
Jfr Vi har gjort helvetet till ett fängelse för förnekarna av sanningen (17:8).

Ställe 28=sid 271-1:
...hava vi tillrett en brasa...och när de sammanlänkade med varandra kastas i ett trångt rum däri, önska de, att allt vore slut (25:12-14).
Jfr ...har Vi en flammande Eld i beredskap...och när de kastas, sammankedjade, i någon av dess trånga hålor, ber de där nedifrån om förintelse (25:11-13).

Ställe 41=sid 341-1:
...ja, de hava ännu ej smakat mitt straff (38:7).
Jfr Men de har inte ännu fått smaka Mitt straff (38:8).

Ställe 48=sid 393:
Jo,den dag då de prövas i elden (51:13).
Jfr Den dagen skall de plågas över elden (51:13).

Ställe 49=sid 409:
Varder hans lön en välkomstfägnad av sjudande vatten och stekning i avgrundselden (56:93-94).
Jfr …väntar honom en välkomstdryck av kokande vatten och helveteseldens flammor (56:93-94).

Ställe 50=sid 434-1:
Så skulle vi ha gripit honom med högra handen och sedan avhuggit hjärtådern (69:45-46).
Jfr ...skulle Vi ha gripit hans högra hand och sedan ha skurit upp hans kroppspulsåder (69:45-46).

Ställe 51=sid 434-2:
En spörjande sporde efter ett stundande straff för de otrogna. Ingen kan avvärja det (70:1-2).
Jfr En man frågade om ett straff som väntar dem som förnekar sanningen och som ingen kan avvärja (70:1-2).

Ställe 53=sid 470:
I skolen sannerligen få skåda avgrunds-elden (102:6).
Jfr Ja, ni skall få skåda helvetets eld! (102:6).

Ställe 65=sid 115-3:
Elden skall varda eder boning, att I där mån evinnerligen förbliva, (6:128).
Jfr Elden ska vara er boning och där skall ni förbli till evig tid, (6:128).

Ställe 67=sid 170:
Jag fruktar förvisso en plågsam dags straff för eder (11:28).
Jfr Jag bävar för det straff som kan drabba er en sorgens och plågans dag (11:26).

Ställe 71=sid 245-1:
...löna vi honom med helvetet; så löna vi de orättfärdiga. (21:30).
Jfr ...skulle Vi straffa honom med helvetet; så lönar Vi dem som begår orätt. (21:29).

Ställe 72=sid 245-2:
Om blott de, som äro otrogna, kände den stund, då de ej kunna avvärja elden från sitt ansikte eller sin rygg och ej få någon hjälp! (21:40).
 Jfr Om förnekarna visste att den tid kommer då de förgäves skall försöka skydda ansikte och rygg mot elden och ingen skall hjälpa dem! (21:39).

Ställe 81=sid 315:
... ja, han har berett de otrogna ett plågsamt straff (33:8).
Jfr …har Han förberett ett plågsamt straff (33:8).

Ställe 85=sid 386-1:
Om någon icke tror på Gud och hans apostel, så tillreda vi förvisso en brasa åt de otrogna (48:13).
Jfr ...har vi en högt flammande Eld i beredskap! (48:13).

Ställe 89=sid 418:
Här verkar jag ha gjort en felnotering. Det finns inget tal om hårt straff på denna sida hos Zetterstéen (60:2-10). Hos Bernström 60:3 talas det dock om en dom på Uppståndelsens dag.

Ställe 94=sid 22-2:
Fel igen (2:7-20). Bernström (2:15) säger endast att “Gud ska straffa dem för deras skämt.”

Ställe 98=sid 37-2:
 ...utan dem väntar ett plågsamt straff (2:169).
Jfr Ett plågsamt straff väntar dem (2:174).

Ställe 100=sid 37-4:
...väntar ett plågsamt straff (2:174).
Jfr ...har därför ett plågsamt straff att vänta (2:178).

Ställe 103=sid 63-1:
...ja, dessa varda eldens invånare att där evinnerligen förbliva (3:112).
Jfr Deras arvedel är Elden och där ska de förbli till evig tid (3:116).

Ställe 108=sid 170:
Jag fruktar förvisso en plågsam dags straff för eder (11:28).
Jfr Jag bävar för det straff som kan drabba er en sorgens och plågans Dag (11:26).

Ställe 125=sid 380-2:
...en vind, som för med sig ett plågsamt straff...(46:23).
Jfr ...en stormvind som för med sig svårt lidande och som ska ödelägga allt enligt sin Herres befallning (46:24-25).

Ställe 138=sid 99:
...dessa varda avgrundseldens invånare (5:88).
Jfr ...de har helvetet till arvedel (5:86).

Ställe 140=sid 141-2:
Och de, som äro otrogna, skola församlas i helvetet, Att Gud må skilja den dålige från den gode och lägga de dåliga ovanpå varandra, stapla upp dem tillsammans och kasta dem i helvetet. (8:37-38).
Jfr Förnekarna skall föras samman framför helvetet, för att Gud skall skilja de onda och de goda åt. Och Han skall bunta ihop de onda och trava dem på varandra och störta dem i helvetet, alla tillsammans. (8:36-37).

Ställe 146=sid 177-1:
Och stödjen eder ej på dem, som göra orätt, så att elden drabbar eder! (11:115).
Jfr Sök inte stöd hos de orättfärdiga, så att ni inte blir svedda av helvetets eld; (11:113).

Ställe 147=sid 199-1: Och helvetet skall sannerligen varda en samlingsplats för dem allesammans (15:43).
Jfr Helvetet är den fastställda mötesplatsen för dem alla - (15:43).

Ställe 159=sid 309-2:
Förkunna honom det hugnesamma budskapet om ett plågsamt straff! (31:6).
Jfr Låt honom veta att ett plågsamt straff väntar honom. (31:7). 

Ställe 182=sid 98-1:
Om någon sätter någon vid Guds sida, förmenar Gud honom förvisso paradiset, och hans hemvist varder elden; (5:76).
Jfr ...kommer de bland dem som yttrar dessa hädelser förvisso att drabbas av ett plågsamt straff. (5:73).

Ställe 184=sid 100-1:
...och den, som det oaktat begår överträdelse, väntar ett plågsamt straff. (5:95).
Jfr Den som hädanefter bryter mot detta påbud har ett plågsamt straff att vänta. (5:94).

Ställe 192=sid 154-3:
Vi skola straffa dem tvenne gånger, och sedan skola de prisgivas åt ett förskräckligt straff. (9:102).
Jfr Vi skall ge dem dubbelt straff i denna värld och sedan skall de utlämnas åt ett svårt lidande. (9:101).

Ställe 196=sid 169-3:
Det var dessa, som ljögo på sin Herre. Skall icke Guds förbannelse drabba de orättfärdiga. (11:21).
Jfr Dessa var det som satte ihop lögner om sin Herre. Ja, Guds fördömelse faller sannerligen över dem som begår sådan orättfärdighet. (11:18).

Ställe 202=sid 214:
...sätt ingen annan gud bredvid Gud, så att du smädad och bortstött varder kastad i helvetet! (17:41).
Jfr Sätt därför inte en annan gud vid Guds sida; då kommer du att kastas, förhatlig och utstött, i helvetet! (17:39).

Ställe 207=sid 242:
 ...ty straffet i det tillkommande livet varder sannerligen strängare och längre beståndande. (20:127).
Jfr ...straffet i det kommande livet skall med visshet bli hårdare och vara längre. (20:127).

Ställe 215=sid 391-1:
Kasten varje styvsint förnekare i helvetet, (50:23).
Jfr Då faller Guds dom: Kasta i helvetet var och en som framhärdade i att förneka sanningen.,..(50:24).

Ställe 218=sid 404-2:
Detta är helvetet, som syndarne hålla för lögn. De skola vanka omkring mellan helvetet och det sjudande kokheta vattnet. (55:43-44).
Jfr Detta är helvetet, vars existens de obotfärdiga syndarna förnekar; där skall de vandra av och an mellan eld och skållhett vatten. (55:43-44).

Ställe 219=sid 410:
Edert hemvist varder elden; (57:14).
Jfr Elden är er sista hemvist,. (57:15).



   

   

Straff och belöning i Koranen - Del 1

 Av Svante Brandänge


Kunskap om religioner och deras heliga skrifter är viktig, inte minst på grund av den roll som religioner spelar i (världs)politiken. Då och då framförs enstaka exempel på Bibelns eller Koranens innehåll av våld. Sådana exempel, lösryckta citat, kan vara missvisande för helheten. 

Man måste ha en fastare grund att stå på om man ska yttra sig seriöst om heliga skrifters innehåll. Jag har därför gjort en systematisk undersökning som tillför nytt vetande. Med hjälp av en enkel statistisk analys har jag utrett hur och hur många gånger Koranen i vissa fall talar om att människor kommer att straffas, i andra fall belönas. 

Den version av Koranen på svenska som jag har studerat är utgiven på Wahlström & Widstrand år 2003 och är baserad på K. V. Zetterstéens översättning  från 1917.(1) Bokens 114 suror (kapitel) presenteras där på 455 sidor. 

Eftersom jag bedömde att jag knappast skulle orka med att studera hela Koranen från pärm till pärm, lät jag en slumptalsgenerator som är tillgänglig på internet göra ett urval av 45 av de 455 sidorna, alltså 10%. Därigenom erhölls ett icke-subjektivt urval av studiesidor. 

En nackdel är att urvalet inte kan dupliceras, varken av mig själv eller andra undersökare, eftersom slumptalsgeneratorn vid varje körning ger en ny mängd sidnummer. För att öka reliabiliteten utökades efter hand sidmängderna till sex stycken. De studerades ur olika aspekter och resultaten sida för sida redovisas i ett sökprotokoll. Min analys är därigenom falsifierbar och vetenskapligt sund.

Resultat 

Vid studiet av fem av de sex sidmängderna om vardera 45 sidor fann jag tal om straff på 53, 39, 42, 39 resp. 49 ställen. Koranens suror (kapitel) varierar mycket både till längd och innehåll och det bidrar säkert till variationen mellan de fem analyserna. Medelvärdet är cirka 44, vilket leder till slutsatsen att det i Koranen talas omkring 440 gånger om straff, alltså runt en gång per sida. Om det sanna värdet är 400 eller 500 gånger spelar ingen större roll; det är hur som helst ett uppseendeväckande stort antal.

De som kommer att drabbas av straff är främst de otrogna, d v s religionens motståndare eller de som bara inte vill övergå till islam. Straffet beskrivs många gånger som plågsamt, men anges ännu oftare mer konkret och kan då handla om att “smaka helvetesbrandens pina”, “brinna i den eviga elden” o dyl. Den heliga skriftens fixering vid straff är mycket tydlig. 

Å andra sidan poängterar Koranen på många ställen att Gud (Allah) är förlåtande och barmhärtig. Sålunda inleds 113 av de 114 surorna med frasen “I Guds, den barmhärtige Förbarmarens namn!” Jag studerade tre av de sex sidmängderna för att se bakgrunden till denna återkommande fras. Slutsatsen är att de som ska få förlåtelse knappast är de otrogna, utan snarare personer som har begått handlingar som skriften anser dåliga och därefter gått över till den “rätta läran”. Ett fåtal andra fall fann jag:

a) “De som sänka sina röster inför Guds apostel…..skola få förlåtelse och stor lön” (49:3), 

b) Den som i ett nödläge äter självdött djur, blod eller svinkött (annars förbjudet) sägs inte synda. 
Därefter följer meningen “Gud är förvisso överseende och barmhärtig” (2:168).

Religionens anhängare kommer generellt att belönas av Gud, ibland rikligt. Det framgår inte alltid om det ska ske i det nuvarande eller i det tillkommande livet. I det senare fallet är det paradiset som väntar, då och då beskrivet som “lustgårdar genomflutna av (porlande) bäckar”. 

Troligen visade det sig - då liksom nu - att straffen och belöningarna i det nuvarande livet inte alltid träffar så rättvist som man kunde hoppas eller förmoda. Det motiverar en passus i Koranen som återkommer flera gånger och som förklarar orsaken till orättvisorna: “Han förlåter vem han vill och straffar vem han vill, ty Gud är allsmäktig.”  

När man läser Koranen lägger man märke till att där de grymma straffen nämns, där finns ibland också på nära håll i texten besked om belöningar för de gudfruktiga. Det är tydligt att Koranen i dessa passager ställer läsaren inför ett dramatiskt val: paradiset eller helvetet! Någon tredje väg verkar inte finnas. För vissa kanske valet är lätt, men för andra blir det ett svårt val mellan att antingen ge upp sin integritet och komma till paradiset eller att behålla sin integritet och hamna i helvetet. 

Under läsning av tre av de sex 45-sidorsmängderna räknade jag dessa dramatiska avsnitt och fann 11, 23 respektive 15 exempel. Det pekar på att det i Koranen finns omkring 160 sådana textställen, i genomsnitt ett på var tredje sida i min upplaga av skriften. 

För en person som har fostrats till tolerans och till att se alla människor som bröder eller systrar som är lika mycket värda, är denna antagonistiska sortering av människor helt främmande. Koranen ger oss här en inblick i hur tankegångarna kunde gå för mer än 1300 år sedan. Dessa tankegångar har på vissa ställen bevarats ända in i våra dagar.  

Stanley Milgrams och hans efterföljares lydnadsexperiment (1963-) visar att många vanliga människor kan fås att straffa andra med hjälp av grovt våld om en aktad auktoritet upprepade gånger kräver det. Någon högre auktoritet än Gud (Allah) är inte tänkbar. 

Uppfattningen av Koranen som Guds ord och den envetenhet med vilken skriften trummar in sitt straffbudskap utgör tillsammans en risk för de otrogna.
………………
(1)   Zetterstéens översättning sägs vara trogen det arabiska originalet men är ibland svår att förstå. Vid dessa tillfällen har jag konsulterat Mohammed Knut Bernströms “Koranens budskap” som är en modernare (2002) och friare text som är lättare att förstå.




Sökprotokoll

De 114 surorna finns på sidorna 21-475.
Från dessa plockade slumptalsgeneratorn ut sex sidmängder om 45 sidor. Kod till protokollet: sida som studerats, följt av antal gånger som sidan uppvisar tal om straff. “Dikotomi” står för valet mellan paradiset och helvetet.

Sidmängd 1:
27-0, 29-2, 31-2, 60-2, 71-1, 86-2, 88-2, 95-1, 126-2, 130-0, 155-1, 159-1, 170-1, 171-1, 177-1, 193-1, 199-2, 212-2, 223-2, 227-1, 271-2, 284-1, 291-0, 292-0, 309-2, 312-0, 320-3, 321-2, 326-2, 328-1, 341-2, 347-1, 349-2, 366-2, 367-0, 368-0, 384-0, 393-1, 409-1, 432-0, 434-2, 442-1, 443-0, 444-0, 470-1. 
Summa 53 straff.
Även analys med avseende på förlåtelse.

Sidmängd 2:
29-1, 37-4, 38-0, 41-2, 52-0, 54-1, 55-0, 96-1, 111-0, 115-3, 122-0, 137-0, 168-1, 170-1, 179-0, 216-3, 245-2, 246-0, 251-1, 252-4, 257-0, 260-1, 277-0, 283-1, 285-0, 292-0, 305-1, 315-1, 316-1, 323-0, 358-0, 367-0, 381-2, 386-2, 389-0, 390-0, 393-1, 407-1, 418-1, 435-1, 442-1, 450-0, 466-0, 467-0, 471-1.
Summa 39 straff.
Även analys med avseende på förlåtelse.
Sidmängd 3:
Studerad sida-antal straff-dikotomier:
22-2-0, 24-1-0, 32-1-0, 37-4-0, 43-0-0, 47-0-0, 62-2-1, 63-2-0, 71-1-0, 78-0-0, 101-1-0, 119-1-0, 122-0-0, 157-0-0, 170-1-0, 183-0-0, 188-1-0, 203-2-1, 225-0-0, 227-1-1, 235-0-0, 239-2-2, 240-1-0, 251-0-0, 269-1-0, 285-1-0, 288-0-0, 318-0-0, 322-1-0, 327-0-0, 340-1-0, 341-1-0, 346-1-0, 348-1-1, 353-1-0, 354-0-0, 368-0-0, 380-2-0, 391-2-0, 404-2-1, 410-1-1, 426-1-1, 445-1-1,     446-1-1,     474-1-0.
Summa 42 straff.
Summa 11 dikotomier.

Sidmängd 4:
Analys med avseende på dikotomier:
27-0, 33-0, 75-1, 86-2, 108-0, 113-0, 119-1, 124-2, 129-0, 140-1, 154-1, 158-2, 160-0, 166-0, 184-0, 186-0, 201-0, 203-1, 207-0, 217-0, 220-1, 250-0, 254-1, 255-1, 269-0, 284-1, 306-0, 309-1, 318-0, 330-0, 332-0, 350-0, 358-0, 363-1, 365-2, 393-1, 398-0, 401-0, 408-1, 414-1, 415-0, 428-0, 430-0, 433-1, 466-0.
Summa 23 dikotomier.
Även analys med avseende på förlåtelse.

Sidmängd 5:
Studerad sida-antal straff-dikotomier:
21-1-1, 47-0-0, 57-1-1, 65-1-1, 89-0-0, 99-1-1, 116-0-0, 122-0-0, 129-0-0, 138-0-0, 141-3-0, 142-1-0, 153-1-1, 161-1-0, 164-1-1, 173-0-0, 175-0-0, 177-1-0, 185-0-0, 193-0-0, 199-2-1, 208-2-1, 215-1-0, 220-0-0, 233-1-1, 240-1-0, 272-3-0, 295-0-0, 297-1-0, 309-2-2, 314-0-0, 330-0-0, 331-1-0, 345-2-0, 351-2-1, 359-1-1, 374-1-0, 380-2-0, 384-0-0, 413-2-0, 416-1-0, 437-0-0, 439-2-1,     463-0-0,     469-0-1.
Summa 39 straff.
Summa 15 dikotomier.

Sidmängd 6:
Studerad sida-antal straff:
32-1, 50-1, 66-0, 71-1, 75-1, 78-0, 85-3, 91-1, 98-2, 100-2, 101-1, 108-0, 127-0, 131-0, 134-3, 154-4, 169-5, 179-0, 181-0, 182-0, 195-3, 214-1, 216-3, 224-1, 230-0, 241-0, 242-1, 257-0, 271-2, 312-0, 327-0, 352-2, 353-1, 359-1, 374-1, 391-2, 298-0, 404-2, 410-1, 423-1, 431-1, 444-0, 466-0, 473-0, 474-1.
Summa 49 straff.

19 januari 2016

Muslimska Brödraskapets förtrupp i Sverige

Av Mona Lagerström

Rashid Musa, förbundsordförande, Sveriges unga muslimer, SUM, undrar i artikeln i Dagens samhälle 17 november 2015 ”Vem bestämmer vem som är extremist?” Han hänvisar till en utländsk författare verksam vid ett amerikanskt universitet som skriver om islamofobi. Lämpligare är att hänvisa till skrifter av Muslimska brödraskapets ideologer, i synnerhet skrifter översatta till svenska och tillgängliga för nedladdning på SUM:s hemsida, för att förklara varför Rashid Musa är högerextremist och inte alls företräder demokratiskt sinnade invånare i islamiska miljöer i Sverige utan Muslimska brödraskapets globala nätverk. Muslimska brödraskapet grundades 1928 i Egypten. Enligt Muslimska brödraskapet är religionen islam och politik oupplösligt förenade.
I många år har man från SUM:s hemsida kunnat ladda ner Muslimska brödraskapets könsapartheidhäfte Kvinnan i Islam. Jamal Badawi, född i Egypten, ett av nordamerikanska Muslimska brödraskapets absoluta toppnamn, är författare till detta häfte som är extremt sett ur ett svenskt rättsperspektiv.  

SUM skriver på sin hemsida att de har 42 lokalavdelningar och över 2 800 medlemmar över hela landet. Enligt Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (tidigare Ungdomsstyrelsen) fick SUM år 2013 pengar för 29 föreningar, 2 612 medlemmar. Det året fick de 468 977 kronor i statsbidrag och 940 372 konor i lokalt bidrag. År 2015 fick de för 16 föreningar och 1 596 medlemmar 422 160 kronor i statsbidrag och 843 778 kronor i lokalt bidrag.

Rashid Musas inlägg är ett svar på en debattartikel skriven av Bawar Ismail 17 november 2015, ”Stryp skattemedlen vid extremistiskt samröre”. Bawar Ismail, tidigare utrikespolitisk talesperson i LUF, kräver nolltolerans mot islamism, alltså sammanblandningen islam och politik. Han skriver: ”SUM har ett flertal gånger bjudit in hatpredikanter till föreläsningar för sina medlemmar, bland andra imamen Jamal Badawi och Kamal El-Mekki för att nämna några namn.”  Som svar hävdar Rashid Musa att SUM inte är de enda som bjuder in kontroversiella föreläsare och lyfter fram att Bawar Ismails moderparti Folkpartiet bjudit in ”den våldsbejakande hatpredikanten Ayaan Hirsi Ali” och att partiet dessutom gett henne ett demokratipris. Ayaan Hirsi Ali fick priset 2005 för sin kamp i Nederländerna för kvinnors rättigheter där hon på den politiska dagordningen lyft upp att hedersmord och könsstympning av små flickor förekom i landet. Hennes bok Kräv er rätt! Om kvinnor, islam och en bättre värld kom på svenska det året.
Jamal Badawi, som för övrigt statsrådet Mehmet Kaplan (MP) bjöd in till Sveriges riksdag 16 april 2008 tillsammans med andra höga potentater inom Muslimska brödraskapet intervjuas i artikeln ”On Mount Nur with Dr Jamal Badawi” i tidningen emel – the muslim lifestyle magazine nr 4 mars/april 2004 (googla emel och skriv in jamal badawi i sökrutan). Han får frågan vilken bok eller person som haft mest inflytande på hans liv. Han svarar Hassan al-Banna (1906–1949), Muslimska brödraskapets grundare.

Muslimska brödraskapets motto är: ”Allah är vårt mål. Profeten är vår ledare. Koranen är vår lag. Jihad är vår väg. Att dö på Allahs väg är vår högsta förhoppning.”  Det är ingen religiös slogan. Det är en politisk slogan. Den har inga likheter med Sveriges rikes lag. ”Allah är vårt mål” betyder att en gudsstat, ett världsomfattande kalifat styrt i enlighet med Koranens lag, sharia, är målet.

Muslimska brödraskapets chefsideolog Sayyid Qutb (1906–1966) beskriver i boken Milestones (1964) de tolv milstolparna på vägen mot denna gudsstat. Han förklarar hur nödvändig en förtrupp är och ger utförliga anvisningar om hur förtruppen ska förhålla sig till det omgivande gudlösa samhället. Rashid Musa ingår i denna förtrupp i Sverige. Att den svenska förtruppen följer Qutbs råd att på det tidiga stadiet skynda långsamt och ägnar sig åt fredlig steg-för-steg-infiltrering på alla nivåer inom samhället (politiken, förvaltningen, undervisningen, medierna) i stället för väpnad jihad gör inte Rashid Musas förtrupp demokratisk.

Sayyid Qutbs Milstolpar är en bok Sveriges alla politiker bör läsa i sin helhet. Nyckelfrasen som ständigt återkommer är: roten till allt ont i världen är lagar stiftade av människan. Allah är den enda sanna laggivaren. Människans slaveri under andra människor försvinner bara om man utplånar alla lagar och institutioner formade av människan och ersätter dem med Allahs lagverk och blir slav under Allah.  

Samma tankegångar går igen i Muslimska brödraskapets programskrift för verksamheten i Sverige, Att förstå Islam (1989, 1991, 2002), projektledare Mahmoud Aldebe. Denna politiska skrift, där det klart framgår att Allahs lag står över lagar stiftade av människan, är utgiven av Sveriges muslimska förbund, SMF, och Islamiska informationsföreningen. SMF är en av riksorganisationerna som får bidrag från Nämnden för statligt stöd till trossamfund. År 2014 fick förbundet 2 111 310 kronor i organisationsbidrag, 60 000 i etableringsbidrag och 50 000 i särskilt utbildningsbidrag. Den politiska könsapartheidskriften går att ladda ner här. Socialantropolog Aje Carlbom har i många år försökt varna för den här skriften, bland annat i artikeln i Dagens Samhälle 20 mars 2015, ”Förtryck av muslimska kvinnor i Sverige nonchaleras”. Programskriften bör vara föremål för ingående granskning av riksdagens justitieutskott och Justitiedepartementet.

Från samma hemsida går att ladda ner Jamal Badawis könsapartheidhäfte Kvinnan i Islam (2003, 2007). Göteborgs moské och Märsta moské har publicerat häftet separat. Mostafa Malaekah anges som upphovsman. För tio år sedan skrev journalisten Niklas Orrenius en artikel i Sydsvenskan (23 april 2005), ”Montergrannar bråkar om slöjförbud”, hur Mostafa Malaekah stod i SUM:s monter och gjorde reklam för häftet han påstås ha skrivit. Jamal Badawi är den verkliga författaren. Mostafa Malaekah har översatt Jamal Badawis The status of woman in Islam (1971), en skrift som är spridd över hela världen, inklusive Saudiarabien. Vid FN:s kvinnokonferens 1995 i Peking gav Badawi ut skriften under titeln Gender equity in Islam i syfte att förhindra resolutioner om kvinnors rättigheter. I det svenska häftet finns även text med ur Jamal Badawis The Muslim woman’s dress (1980), en text som bland andra bygger på Sayyid Qutb. Inför FN:s kvinnokommissions sammanträde 14–15 mars 2013, då Muslimska brödraskapets Muhammad Mursi var Egyptens president, la Brödraskapet på sin hemsida ut en protestskrivelse mot kommissionens förslag att stärka kvinnors rättighete.

Kvinnan i Islam är ingen religiös skrift. Det är en politisk skrift. Även i detta häfte deklareras det klart och tydligt att Allahs lag, sharia, står över svensk lag.  Följande mening bör vara föremål för ingående granskning av riksdagens justitieutskott och Justitiedepartementet: ”Ingen kan heller upphäva, förneka eller förvränga de entydiga lagliga rättigheter som kvinnor ges i islamisk shari’ah” (s. 6 av 6, SUM:s version), ”lagliga” rättigheter vilka räknas upp.  I häftet diskuteras juridik, exempelvis arvsregler och att en gift kvinna inte behöver yrkesarbeta utan har rätt att bli försörjd av mannen.

I häftet diskuteras även ingående komplementaritetsideologin, att kvinnan och mannen kompletterar varandra, att de är lika inför Allah men på grund av sina olika ”naturer” tilldelats olika roller på jorden. Komplementaritetsideologin påstås härröra ur Koranen. Komplementaritetsideologin var officiell könsideologi i Sverige ända in på 1970-talet och är en västerländsk könsideologi anpassad för industrisamhällets framväxande medelklass under 1800-talet då familjen som produktionsenhet inom jordbruket mer och mer övergick till att bli en konsumtionsenhet med kvinnan verksam i hemmet och mannen verksam utanför hemmet och utom synhåll för kvinnan som inte längre vid behov kunde överta mannens sysslor. En ny kvinnoroll behövde uppfinnas. År 1827 höll sedermera ärkebiskopen Johan Olof Wallin en predikan i Storkyrkan i Stockholm betitlad ”Qvinnans ädla och stilla kallelse”. Wallin åberopade kristenhetens gud och kvinnans ”natur”. Att läsa könsapartheidhäftet Kvinnan i islam är som att läsa Johan Olof Wallins predikan.

Upphovet till komplementaritetsideologin är den schweiziske filosofen Jean-Jacques Rousseau (1712–1778) och de likaledes västerländska romantikerna. Rousseau lägger ut texten om kvinnans ”egenart” i Emile eller om uppfostran (1762, Femte boken, ”Sophie eller Kvinnan”). Till skillnad från Aristoteles och aposteln Paulus betraktade romantikerna kvinnan inte som underordnad mannen utan som sidoordnad. Kvinnan tilldelades ”medfödda” egenskaper som känsla, mjukhet, fantasi, intuition och förmågan att skapa harmoni. Kvinnans högre moral och religiositet gjorde henne idealisk som familjens moraliska och religiösa fostrarinna. Rousseaus och romantikernas särartsideologi spreds från universiteten och predikstolarna till ”folket”. Europa fullkomligt svämmade över av rådgivningsböcker om kvinnans ”natur” och hur flickor bäst skulle uppfostras för att utveckla denna ”medfödda natur”, böcker skrivna av präster, läkare – och kvinnor. En särartsideologi numera förmedlad av SUM såsom varande islamisk och juridiskt bindande.  

Rashid Musa avslutar sin artikel med att hävda att den faktiska rädslan nog inte gäller fanatiker i islams namn ”utan idén om att det växer upp en ny generation av svenska muslimer som kan och vill ta plats i det politiska samtalet om muslimer”. En generation som inte har ”som mål att vädja till den rådande hegemonin eller kompromissa bort sina rättigheter. Något som kanske skrämmer de borgerliga och liberala debattörerna allra mest”.  

Det finns all anledning att vara rädd för Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Dessa politiska aktivister utgör med sin fredliga steg-för-steg-infiltrering på alla nivåer i samhället ett större hot på sikt mot den svenska representativa demokratin än terrorister och självmordsbombare. På det här stadiet drabbar förtruppens islamiseringsverksamhet främst alla invånare i islamiska miljöer i Sverige som inte vill representeras av högerextremister, vilket är nog så allvarligt. Allahs makt är lika demokratifientlig som Vit makt.
.....
Mona Lagerström, filosofie doktor i litteraturvetenskap med inriktning på kvinnoförtryckets historia

    

15 januari 2016

Domkyrkoförsamlingen gillar inte Brights rapportering om riksdagsgudstjänsterna






















Brights årligen återkommande rapportering om gudstjänsterna vid riksmötets öppnande faller inte alla i smaken. Så här såg det ut i höstas.

3 december 2015

Bright nr 4-2015

En nytt nummer av Bright går till tryck den 21 december och beräknas nå prenumeranterna i början av januari.

Ur innehållet i Bright nr 4-2015

Christer Eriksson: Visst existerar det en svensk kultur!
Chris Lundberg: Öppet brev till Stadsmissionen om hijaben
Mons Krabbe: Attacken mot Frankrike en attack mot Västs värderingar
Gunnar Ståldal: Privatsaker. När citat ur religiösa skrifter hånar religionen
Svante Brandänge: Straff och belöning i Koranen- en forskningsrapport
    Del 1 - Undersökning av straff och belöning i Koranen
    Del 2 - Hur skiljer sig de två svenska översättningarna åt?
Devin Rexvid: Liberal islam, en lösning - eller en del av problemet?
Mona Lagerström: Muslimska Brödraskapets förtrupp i Sverige
Lars Torstensson: Noterat & Kommenterat
Litteratur
   Andreas Creutz om  Trolldomsprocesser i Sverige
   Religion för ateister
   Jonas Karlsson om Bryt dig loss - En bok om satan i ditt liv
   Camilla Grepe om Utmaningar för Svenska kyrkans identitet
Camilla Grepe: Skolkyrkosamarbete gav fördubblat konfirmandantal
Ulf Craemer: En flygplatsbetraktelse
Nyhetsnotiser
Krönikor
Debatt



6 oktober 2015

Bright nummer 3-2015

Ett nytt nummer av Bright utkommer i slutet av oktober

























Bright nr 3-2015

Ur innehållet:
Bokbål i Norge på religionskritiskt satirmagasin
Muhammedkarikatyrerna 10 år
Dansk skolkonflikt om Muhammedkarikaryrerna
Nominera en folkbildare!
Humanister besvarar kreationistkritik mot Pride i Kalmar
Växjö stift: Bakläxa för ”mission i skolan” skulle vara ”Undervisning”
Atheists In Kenya behöver skydd av staten
Mänskliga rättigheter i Kenya
KD:s partiledare tar ställning för GAPF mot hedersvåldet
Religionskritik: Debattera med en ateist!
Noterat & Kommenterat
Vad är egentligen etik?
Millienarismen – läran om tusenårsriket
Umeås första neutrala ceremonilokal invigd

29 juli 2015

Kvinnors frihet förutsätter sekulär rättvisa


Av Maria Hagberg

Svenskt rättsväsende behöver ökad kunskap om hur familjelagar be-gränsar kvinnors rättigheter där de tillämpas. Det anser Maria Hagberg, som samtidigt betonar vikten av de jämställdhetsreformer som genomförts i Sverige och uppmanar regeringen att skärpa arbetet för alla kvinnors rättigheter - både inom landet och via utrikespolitiken.

Min intention med denna artikel är att uppmärksamma det behov av utbildning i vår myndighetssfär kring andra rättssystem och som vi behöver för att korrekt hantera ärenden som handlar om mänskliga rättigheter och då i synnerhet kvinnors rättigheter. 

Jag vill också belysa vikten av internationell solidaritet i demokratibygge då de freds- och kvinnoorganisationer som verkar i forna diktaturer och som nu riskerar att bli religiösa diktaturer (åtminstone för kvinnor och hbt-personer) inte har några medel att motverka den utvecklingen.

I december 2012 hade jag förmånen att få delta i en oerhört viktig konferens i Beirut angående kvinnors inflytande i formandet av konstitutionerna i länder som skakats av omfattande folkresningar de senaste åren. Deltagare var i huvudsak kvinnliga politiker och aktivister från bland annat Egypten, Tunisien, Algeriet, Libanon, Palestina och Nepal. De vittnade samtliga om allvaret i att innefatta religionen i konstitutionen och betonade upprepat behovet av sekulära konstitutioner. Både troende och icke-troende deltagare intygade detta.

I de länder som kommit en bit på väg i formandet av sina nya konstitutioner efter diktaturer har, i huvudsak manliga, politiker och religiösa ledare ignorerat att inkludera kvinnors rättigheter, mänskliga rättigheter och jämställdhet i konstitutionerna, enligt deltagarna.

Konferensen i sin helhet var för mig en bekräftelse på det arbete mot genusbaserat våld under många år där jag hävdat vikten av att belysa reformer som haft avgörande betydelse för små framsteg i arbetet för jämställdhet och kvinnors rättigheter. Mitt arbete de senaste fem åren i mellanöstern tillsammans med kvinnoorganisationerna där är också en viktig faktor.

 I stora delar av världen, inte minst i mellanöstern och Nordafrika, tillämpas så kallade familjelagar. De inkluderar allt som gäller familjen “från vaggan till graven”, som aktivister på plats uttrycker det. I Israel finns till exempel tre religiösa domstolar och en civilrättslig domstol (som kostar pengar). I Libanon finns 18 religiösa domstolar och i de palestinska territorierna gäller sharia enligt islam. I Irak är islam numera statsreligion, för trots både regional och nationell lagstiftning är det ytterst sharia som gäller. 

Till dem har också fogats lagparagrafer som underlåter eller ursäktar hedersmord. I Irak/Kurdistan togs 2002 den artikel bort som ger mildare straff vid hedersmord men den är ännu inte implementerad och de “förmildrande skälen” utövas fortfarande med full kraft. I Jordanien togs artikeln bort härom året men används fullt ut ändå på grund av obefintlig tillämpning av nytt regelsystem. 

Sammantaget utgör de av religion (kristendom, judendom och islam - den i regionen dominerande religionen) utformade familjelagarna ett starkt hot mot kvinnors rättigheter och kvinnors trygghet i såväl samhälle som familj. Enligt familjelagarna begränsas kvinnors rätt till sitt eget liv, sin sexualitet, sitt föräldraskap, sin arvsrätt, sitt val av partner, sin rätt till utbildning och eget arbete utanför hemmet, rätt till abort och reproduktiv hälsa och så vidare.

I Sverige finns sedan en längre tid flera försvårande omständigheter när det gäller huruvida vi kommit någonstans eller ej. En linje är kulturrelativistisk, högljudd inom universiteten, och en annan rent kvinnofientlig, som bygger på rasism och förminskande av mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. En tredje linje är attityden hos en del tongivande politiker som kritiserar jämställdhetspolitiken i Sverige och som påstår att vi inte kommit någonstans.

Häromåret tog jag vid en kvinnokonferens i Skopje tillfället i akt och frågade en god vän, tillika aktad parlamentsledamot och erfaren kvinnoaktivist från Jordanien, om påståendet att “FN:s konventioner är ett västerländskt påfund”. Hon svarade utan att blinka att “det argumentet använder makthavarna i våra länder för att slippa införa kvinnors rättigheter”.

Jag har sedan mötts av argumentet att FN:s konventioner inrättats då flera av medlemsländerna var kolonier. Det argumentet håller dock inte då det gäller FN:s kvinnokonvention (CEDAW) som togs då de flesta före detta kolonialstater hade befriat sig från kolonisatörerna.

Nu vill jag se vilka reformer som gjort det möjligt för kvinnor i Sverige att nå en liten bit på väg mot ett jämställt samhälle. Därför har jag tagit fram några årtal som haft betydelse och beskriver hur dessa frågor hanteras där familjelagar råder eller där religionen utgör konstitutionen (se nedan). Helt avgörande betydelse har vår långvariga fred haft.

Sverige anses fortfarande enligt World Value Survey som ett av de mest jämställda länderna i världen och som mycket sekulärt. Det är dock inget vi ska ta för givet. Eftersom det är oerhört många reformer som kvinnoaktivister och politiker arbetat fram genom åren får jag fokusera på en del som är direkt kopplade till kvinnors rättigheter och familjen.

Som framkommer nedan är mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck ursäktat och tillåtet i flera länder där religiösa familjelagar råder och särskild lagstiftning ursäktar än i dag hedersrelaterat våld och förtryck.

REFORMER SOM ÄR ÖNSKVÄRDA I SVERIGE OCH INTERNATIONELLT

Sedan drygt fem år tillbaka gör jag analyser av juridiska utredningar i fall där mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck och hatbrott utgör en stor risk för den som söker skydd från utvisning, eller återvändande till forna hemländer.
Det finns en stor okunskap inom rättsväsendet om hur våldet mot kvinnor faktiskt praktiseras och ursäktas av inhemsk religiös lagstiftning och ojämställda konstitutioner på olika håll i världen. Därför bör regeringen ta ställning till bland annat följande:

Sverige
- Att alla universitetsutbildningar som utbildar personer för myndighetsutövning, i synnerhet av juridisk karaktär, skall omfatta kunskap om andra rättssystem än det svenska, skapa förståelse för komplexiteten och möjliggöra korrekta riskbedömningar för den våldsutsatta

- Att de som utbildar, handleder och utreder ärenden av familjelagskaraktär ska ha dubbel kompetens det vill säga professionell erfarenhet av myndighetsutövning i svensk lagstiftning och erfarenhet och kunskap om familjelagsstiftning samt grundlig kunskap om FN:s kvinnokonvention

Internationellt
- Att genom internationellt samarbete minska och på sikt avskaffa de regelsystem och konstitutioner som motverkar FN:s konvention om avskaffandet av allt våld mot kvinnor

- Att verka för sekulära jämställda konstitutioner genom aktivt agerande i FN och andra internationella institutioner

- Att genom en radikal och jämställd utrikespolitik verka för att kvinnors asylskäl uppgraderas så länge som de drabbas av religiösa domstolar eller starkt religiöst präglad lagstiftning runt om i världen

- Att föra en utrikespolitik som kraftfullt uppmärksammar och tar hänsyn till kvinnors rättigheter och verkar för rättsligt och polisiärt samarbete för dess efterlevnad över gränserna

SVENSKA REFORMER I KONFLIKT MED RELIGIÖSA FAMILJELAGAR

1845 Lika arvsrätt för kvinnor och män
Där familjelagar fortfarande råder är det inte alltid så, utan beror på om kvinnan gifter sig så att ägorna utvidgas. Genom barnäktenskap, tvångsäktenskap och arrangerade äktenskap är kvinnan en handelsvara.

1846 Änkor, frånskilda och ogifta kvinnor får rätt att idka näringsverksamhet
I många länder där familjelagar råder har ensamstående kvinnor liten möjlighet att arbeta utanför hemmet. Att vistas i miljöer med främmande män kräver manlig släktings närvaro. Änkor kan i vissa fall bo själva, medan frånskilda eller ensamstående ses som “prostituerade”. Omfattande ryktesspridning och brist på trygga bostäder hindrar kvinnor från att bo själva.

1864 Mannen förlorar lagstadgad rätt att aga sin hustru
I flera familjelagar anses det rätt att “tukta sin hustru” genom “måttlig aga”.

1884 Ogift kvinna blir myndig vid 21 års ålder

1921 Gift kvinna blir myndig vid 21 år ålder och makarna är likställda i äktenskapet
Där familjelagar råder är kvinnan aldrig myndig. Maken eller annan manlig släkting (även söner) är förmyndare. Rörelsefriheten är begränsad och att resa utomlands kräver ofta intyg från förmyndaren.

1931 Moderskapspeng införs
Där familjelagar råder har en ensamstående mamma ingen möjlighet att försörja sig utom möjligen genom prostitution. Hon tvingas föda i lönndom, överge barnet, lämna det på barnhem. Adoption är på många håll inte tillåten, då det är blodsbanden och ägandet inom familjen som ska bevaras. Barn överges och dödas då de föds utanför äktenskapet. Även barn som förs in i ett nytt äktenskap kan lämnas på barnhem om den nya frun inte vill ha dem.

1938 Preventivmedel tillåts, bidragsförskott införs liksom mödrahjälp till behövande och moderskapspenning för alla
Där familjelagar råder är preventivmedel oftast inte tillåtna utan används eventuellt i lönndom. Ensamstående mammor är hänvisade till mödrahem, där det finns, och kan tvingas bo på kvinnojour i åratal om de inte kan föras ut ur landet i samband med dödshot mot kvinnan och barnet.

1950 Båda föräldrar förmyndare för barnen
Där familjelagar råder är oftast fadern eller annan manlig släkting förmyndare för barnen.

1951 Kvinnan får behålla sitt svenska medborgarskap även om hon gifter sig med utländsk medborgare
Medborgarskapet för kvinnor och barn är ett stort problem i flera länder med familjelagar och kan innebära problem vid eventuell skilsmässa.

1958 Kvinnor får bli präster
I många länder anses det helt otänkbart att kvinnor får predika eller tolka de religiösa texterna vilket innebär stora problem när de dessutom utgör lagstiftningen.

1964 P-piller godkänns
De familjelagar som motsätter sig abort motsätter sig ofta också bruket av preventivmedel.

1965 Våldtäkt inom äktenskapet förbjuds
De flesta familjelagar anser att det är mannens lagstadgade rätt att ha sex närhelst han önskar och ser det inte som våldtäkt när samlag sker mot kvinnans vilja. Även i Sverige finns det religiösa ledare som tolkar texterna så.

1975 Ny abortlag införs, i princip fri abort fram till 18:e veckan
Abort är inte tillåtet enligt de flesta familjelagar och barn föds i lönndom, överges och dödas. Barn utom äktenskap, liksom abort, är otänkbart och kan innebära dödshot mot modern och barnet.

1982 Misshandel på enskild plats faller under allmänt åtal
Där familjelagar och klanssystem verkar så anses alla problem inom familjen som familjeangelägenheter och ska lösas där även om det kan innebära döden för en kvinna som är misshandlad eller mordhotad.

1987 Ny särskild sambolag
Där familjelagar råder är det ofta otänkbart att leva tillsammans utan att vara gifta. Än mindre att ha barn tillsammans utanför äktenskapet.

1988 Riksdagsbeslut om nationell handlingsplan för jämställdhet
Skrivningar om jämställdhet har ofta utelämnats i konstitutioner efter upproren i Nordafrika och mellanöstern, vilket kvinnoorganisationer starkt protesterar mot.

1992 Ny jämställdhetslag

1995 Lag om registrerade partnerskap
Familjelagar tillåter i de flesta fall inte samkönade relationer och innebär för hbt-personer livsfara om de avslöjas.

1998 Lag om våld mot mot kvinnor och förbud mot könsstympning av kvinnor, skärpning avseende sexuella trakasserier
Våld mot kvinnor ses som en familjeangelägenhet som ska lösas inom familjen. Kvinnojourerna är få där familjelagar råder och de som ändå driver dem utsätts för attentat och grov ryktesspridning och kvinnor som söker hjälp betraktas som “dåliga kvinnor”. Könsstympning är trots förbud i flera länder allmänt praktiserat med hänvisning till religion och tradition.

1999 Lag om köp av sexuella tjänster
Det finns ingen motsvarighet där familjelagar praktiseras. Den kvinna som har sex utanför äktenskapet anses som prostituerad och kvinnan döms då till fängelse oavsett om det är frivilligt eller mot ersättning. Finns det flera vittnen kan hon dömas till döden eller dödas av en mobb på öppen gata. Ryktesspridning om kvinnor som bryter normer har i många fall lett till att de misshandlas, vanställs eller dödas utan rättegång.

 2000 Ett nationellt råd för kvinnofrid inrättas
Finns inte på de flesta håll.

2005 Ny sexualbrottslagstiftning

2007 Handlingsplan för att motverka mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer

Artikeln är publicerad i Bright nr 2-2015

10 juli 2015

Bright nr 2-2015

























I mitten av juli kommer ett nytt nummer av Bright
Här är lite av innehållet:

Camilla Grepe skriver om bisarra inslag i religionsundervisningen i skolan.
Ulf Craemer presenterar statistiken som visar en kyrka i fritt fall
Janna Aanstoot berättar om hur det är att vara ateist i Kenya
Göran Rydland presenterar aktuell statistik över rättegångsgudstjänster
Per Kraulis recenserar Ann Heberleins bok om Gud
Lars Vilks rapporterar från konstbiennalen i Venedig
Lars Nilsson och Birgitta Wallin i Humanisterna Umeå uppmanar kommunen att ta med Humanisterna i den kommunala krisberedskapen
Anders Hesselbom tittar närmare på Satans existens i Katolska kyrkan
Sameh Egyptson skriver om ersättningsteologi inom islam
Maria Hagberg: Kvinnors frihet förutsätter sekulär rättvisa
"Den tvivlande agnostikern" om Kalla Fakta och frikyrkligheten
Gesus Pettersson konstaterar woo i Quickfallet
Sylo Taraku om konflikten mellan yttrandefrihet och islam i Norge


8 april 2015

Chador eller stringtrosor?

Maria Hagberg skriver om religionens sexualisering och objektifiering av kvinnan. Artikeln är publicerad i Bright nr 1-2015.

 Feminismen är inte bara ett hot mot patriarkatet, utan i allra högsta grad mot de religiösa krafter som sexualiserar och objektifierar kvinnan. För över tio år sedan publicerade jag en variant av denna artikel i Vänsterpartiets distriktstidning i Skåne. Mina belackare inom partiet anklagade mig bland annat för att bidra till ockupationen av Irak. Sedan dess har jag varit i Irak i fredliga syften och betydligt oftare än dem, om de ens har varit där själva?

Jag hävdar att feminismens genomslag kommer att bli det största demokratiska förändringen någonsin. Därför är den ett stort hot mot religionen. Vi har en skyldighet att väcka diskussion om religion när den utövas förtryckande. “Låt dem sköta sitt”. Nej, säger jag, låt dem inte sköta sitt! Det var en välgärning att Svenska Kyrkan efter 500 år löstes från staten och det kanske äntligen finns en chans att upprätta ett rättssystem som inte grundar sig på kristna värderingar utan på de universella mänskliga rättigheterna. Se på alla domar när det gäller våld mot kvinnor och gruppvåldtäkter. Det är upprepat omvänd bevisföring som gäller. Kvinnan eller flickan skall bevisa att hon uppfört sig “anständigt”, varit på rätt plats vid rätt tidpunkt m.m.

Jag minns flera berättelser från vänner om annat påförande av religiösa skam. En arbetskamrat som redan i förskoleåldern tvingades bikta sig. Hon visste inte vad det innebar men hittade på historier för att prästen skulle ge henne ett straff - ett antal Ave Maria. Hon berättade att det kändes jättekonstigt att skämmas när hon inte gjort något fel. Åtskilliga är de kamrater som redan som små tvingades till söndagsskolan för den första indoktrineringen. Jag har hört vänner som berättat om sin uppväxt i strängt religiösa hem i Norrland eller i skärgården. En av dem flyttade till Göteborg under sina studier och stöttes då ut från familjen, en annan nekades under hela sin uppväxt att läsa eftersom det var syndigt.

Det är inte längre tillbaka än till 1950-talet som det ansågs fult och skamligt att föda barn utanför äktenskapet. Jag tänker ibland på Astrid Lindgren som tvingades adoptera bort sitt första barn som hon födde utanför äktenskapet. Katolska kyrkan har precis som islam en tydlig markering “hora eller madonna” men man har olika bestraffningssystem för att förhindra olämpligt beteende hos kvinnan. Islam har i många muslimska länder klara kopplingar till bland annat sharia-lagstiftningen som anbefaller hårda straff framförallt mot de kvinnor som bryter mot reglerna. Här förekommer även hedersmord.

I Sverige tvingas flickor till gynekologiska undersökningar för att de skall bevisa att de är oskulder inför ett tilltänkt “tvångsäktenskap”. Andra flickor uppsöker sjukvården för att operera “tillbaka” mödomshinnan. Det är viktigt att veta detta när man talar om kvinnosynen inom islam och övriga monoteistiska religioner som utövas dogmatiskt. Naturligtvis är det ytterligheter, men vi får inte blunda för det i missriktad omtanke om dem som utövar sina religiösa föreställningar på detta sätt.

Jag vill belysa religionens andra aspekter som förtryckarmekanism. Det är en tes som Marx myntat och som jag alltmer är beredd att skriva under på och det är att religionen är ett opium för folket. Religionen (i alla fall dess uttolkare) påför människor skuld och skam och förblindar deras syn på människan som en fri och självständig varelse.

Islam är en “ny“ religion i Sverige och dess omfattning ökar ju fler invandrare vi får från de muslimska länderna. Att förneka detta är naivt. Den är också en av de stora världsreligionerna. Islam skall helt naturligt godtas som en religion som andra då vi har religionsfrihet i vårt land. Religionsfrihet innebär också frihet från att tro vilket ibland glöms bort.Varför fokusering på islams kvinnosyn - jo kanske för att den är tydligast där idag.

Kvinnan behandlas som mannens ägodel helt öppet och kontrollen över kvinnans sexualitet är viktig. Därför är bestraffningssystemet ofta knutet till brott mot detta. Äktenskap görs upp och ofta förekommer en penningtransaktion som både binder kvinna och man vid avtalet. Det är dyrt, för att inte säga ibland omöjligt, att lösa upp de ekonomiska banden. Visst kan vi göra paralleller med vår egen äktenskapslagstiftning. Åtskilliga är de kvinnor jag i arbetet stött på som på grund av fattigdom inte kunnat frigöra sig från ett destruktivt förhållande.

Prostitution och könshandeln med kvinnor är vanligt förekommande i länder som säger sig vara kristna och i vissa muslimska länder kan man “gifta sig för en kväll”. Sveriges fria abort kom inte utan kvinnokamp. Mängder av svenska kvinnor “vallfärdade” för abort till Polen, som då var kommunistiskt. Slutligen ändrades vår lagstiftning.

Det grundläggande i dessa fenomen är hur olika religiösa krafter sexualiserar och objektifierar kvinnan. I vårt västerländska överflödssamhälle samverkar kapitalet med marknadskrafterna och gör kvinnans kropp till ett sexualobjekt som till varje pris skall exploateras. Kopplingen mellan patriarkatet och kapitalismen kan nästan inte tydliggöras mer än då man ser utbudet av exempelvis stringtrosor och den växande porrindustrin. Vi skall kunna klä oss hur vi vill men ingen talar om de bakomliggande syftena att göra kvinnan till ett objekt och en handelsvara. Detta är råkapitalism.

När det gäller chador så är det en omvänd objektifiering av kvinnan. Hennes sexualitet skall endast rikta sig till den man som hon lever med. Hon skall inte exploatera sig för andra och visa sin egen sexualitet. Kvinnan är mannens egendom. Det är märkligt att ingen reagerar på detta utan istället, i någon slags populistisk anda, skriker till chadorns försvar utan att tänka på dess ursprung. Det finns tydliga regler i sharia, det muslimska regelverk som styr stora delar av den muslimska världen, hur en kvinna skall klä sig för att dölja sig. Hennes kropp tillhör en man. Här samverkar religionen och patriarkatet.

Katolska kyrkan har öppet fördömt radikalfeminismen. Den är ett hot mot familjen och uppmuntrar homosexualitet, enligt påven. Om vi skall se hur vi socialiseras in i det heliga äktenskapet och hela vårt samhälle utgår från kärnfamiljen, så finns det klara kopplingar mellan religionerna. Det finns starka krafter mot abort, otrohet skall bestraffas och preventivmedel förbjudas. Det är de fundamentalistiska krafterna som styr.

Så bort med religionen från de statliga regelverken, säger jag. Religionerna runt om i världen är bland de starkaste bärarna av det patriarkala samhället och  ofta samverkar de med kapitalismen. Den insyn vi måste utöva i samhället är att ställa krav på de samfund som registrerar sig. Jag undrar ibland inte om det även borde vara åldersgräns för att få ansluta sig till ett religiöst samfund och inte som nu att det godtas med indoktrinering från tidig ålder. Ungdomarna formas sedan in i äktenskap och kärnfamiljssystem. Feminismen är helt klart ett hot mot de kristna och många andra religiösa värderingar då den ifrågasätter dess fundament - ett patriarkalt samhälle.

Mina år i mellanöstern (2007-2012) har lärt mig att de religiösa familjelagar som utövas och uttolkas av religiösa ledare i alla tre monoteiska religioner är till stor nackdel för både kvinnor och hbtq-personer oavsett kön. En stat utan religiös lagstiftning och utan religiös konstitution är vad kvinnornas resning i den arabiska våren handlar om. Vi ska stödja den strävan både i Sverige och globalt.

Maria Hagberg är internationell kvinnorättsaktivist, medlem i Vänsterpartiet Örebro, tidigare distriktsordförande i Vänsterpartiet Skåne och kvinnopolitiskt/feministiskt ansvarig i Skåne-distriktet.