 |
| Statistik från Skolkyrkan i Täby församling 2003-2006 |
.
Dagens skola har alltför ofta konfessionella inslag och aktiviteter och det är bara den fullkomligt aningslöse som inte inser betydelsen av en frivillig närvaro i det läget. Myndigheternas reaktion på lagförslaget är ett typexempel på ett agerande där de istället borde inse att ett steg bakåt kan vara ett rimligt pris för att kunna fortsätta framåt. Att stå och banka huvudet mot väggen när man skulle kunna stanna upp och se att nödutgången inte längre är blockerad, utan står på vid gavel. Välkommen ut i friheten.
Det handlar om att ge elever och föräldrars fullständig frihet att ge tusan i alla gudstjänster och andra konfessionella aktiviteter som idag sker inom ramen för skolobligatoriet. Det kanske kommer som en nyhet, men de finns där. Därför måste vi få friheten att välja själva om vi vill utebli, utan att behöva skolka från de annars obligatoriska religiösa aktiviteterna.
Nödtorftigt kamouflerad under begrepp som tradition och kulturarv, studiebesök och religionsundervisning är kyrkan verksam i den icke-konfessionella skolan med sin Skolkyrka, sina skolpräster, skolpastorer, Bibeläventyr, Riddarskolor, böner och välsignelser. Med klassbesök, nätverksbyggande och temaerbjudanden har kyrkan arbetat fram modeller för hur den ska ta sig in i skolan. Det uttalade syftet är att värva blivande konfirmander, eftersom det är dessa som förväntas stanna kvar som betalande medlemmar.
Genom rollspel får kyrkan eleverna att läsa trosbekännelsen, med Skolinspektionens godkännande, likaväl som det traditionella adventsfirandets bön och välsignelse av eleverna, av samma myndighet bortförklaras som studiebesök. Och var det så att småungarna inte ville bli välsignade, så kunde de faktiskt låta bli att ta det till sig, konstaterade samma myndighet i sitt beslut. Myndighetshyckleriet firar triumfer i takt med att föräldrarna ger upp sina försök att hävda rätten till en icke-konfessionell skola för sina barn. Man vabbar, sjukskriver, skolkar och biter ihop. Skolan varar trots allt inte för evigt.
Allt detta slipper vi om lagförslaget går igenom, för den enda verkliga nyheten i detta är frivilligheten att delta.
När kartan och terrängen inte överensstämmer kan det vara en god idé att bekanta sig med terrängen för att kunna ta sig vidare. Låt mig förklara hur skolan med hjälp av lagförslaget skulle kunna bli icke-konfessionell på riktigt.
Dagens skola har alltför ofta konfessionella inslag och aktiviteter och det är bara den fullkomligt aningslöse som inte inser betydelsen av en frivillig närvaro i det läget. Myndigheternas reaktion på lagförslaget är ett typexempel på ett agerande där de istället borde inse att ett steg bakåt kan vara ett rimligt pris för att kunna fortsätta framåt. Att stå och banka huvudet mot väggen när man skulle kunna stanna upp och se att nödutgången inte längre är blockerad, utan står på vid gavel. Välkommen ut i friheten.
Det handlar om att ge elever och föräldrars fullständig frihet att ge tusan i alla gudstjänster och andra konfessionella aktiviteter som idag sker inom ramen för skolobligatoriet. Det kanske kommer som en nyhet, men de finns där. Därför måste vi få friheten att välja själva om vi vill utebli, utan att behöva skolka från de annars obligatoriska religiösa aktiviteterna.
Nödtorftigt kamouflerad under begrepp som tradition och kulturarv, studiebesök och religionsundervisning är kyrkan verksam i den icke-konfessionella skolan med sin Skolkyrka, sina skolpräster, skolpastorer, Bibeläventyr, Riddarskolor, böner och välsignelser. Med klassbesök, nätverksbyggande och temaerbjudanden har kyrkan arbetat fram modeller för hur den ska ta sig in i skolan. Det uttalade syftet är att värva blivande konfirmander, eftersom det är dessa som förväntas stanna kvar som betalande medlemmar.
Genom rollspel får kyrkan eleverna att läsa trosbekännelsen, med Skolinspektionens godkännande, likaväl som det traditionella adventsfirandets bön och välsignelse av eleverna, av samma myndighet bortförklaras som studiebesök. Och var det så att småungarna inte ville bli välsignade, så kunde de faktiskt låta bli att ta det till sig, konstaterade samma myndighet i sitt beslut. Myndighetshyckleriet firar triumfer i takt med att föräldrarna ger upp sina försök att hävda rätten till en icke-konfessionell skola för sina barn. Man vabbar, sjukskriver, skolkar och biter ihop. Skolan varar trots allt inte för evigt.
Allt detta slipper vi om lagförslaget går igenom, för den enda verkliga nyheten i detta är frivilligheten att delta.
När kartan och terrängen inte överensstämmer kan det vara en god idé att bekanta sig med terrängen för att kunna ta sig vidare. Låt mig förklara hur skolan med hjälp av lagförslaget skulle kunna bli icke-konfessionell på riktigt.
Lagförslaget består av två delar: Den första legitimerar ett
pågående förhållande: Att skolavslutningar och annat firande sker i kyrkor där
präster ber och välsignar. Förarbetet bekräftar det pågående när man benämner det ”tradition”.
Lite tillspetsat kan man säga att lagförslaget i denna del legitimerar ett pågående
missförhållande, snarare än det introducerar någon nyhet.
Den andra delen säger att religiösa aktiviteter fortsättningsvis ska vara frivilliga. Om man nu betraktar frågan ur skolans perspektiv, så
kan man se att den frivilliga närvaron flyttar aktiviteten - ut ur
skolobligatoriets tvingande närvaroplikt – till elevernas fritid. Där har skolan inget uppdrag.
Utifrån skolans uppdrag och ansvar, ser man att skolavslutningar i
kyrkor då enbart kan bli en fråga mellan kyrkan och eleverna/elevernas
vårdnadshavare. Skolan har inte längre någon anledning att engagera sig i ett
kyrkligt firande, utan kan lämna ifrån sig uppgiften till församlingen.
Den andra meningen i lagförslaget gör visserligen den första
meningen meningslös, då skollagen inte omfattar elevernas fritid. Men låt oss
ha överseende med den logiska kullerbyttan. Frivilligheten är för viktig för
att offras på en sådan detalj. Lagtexten skulle därför förslagsvis kunna lyda:
”Skolan med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell.
Detta innebär att aktiviteter i kyrkor och aktiviteter under ledning av en
präst inte ingår i skolobligatoriet och ska vara frivilliga för eleverna att
delta i. Denna regel ska vara religionsneutral.”
Den som följt skolkyrkodebatten under åren vet att
frivillighet är något som kyrkorna väljer att tala tyst om. På många orter runt
om i landet har det varit uppslitande konflikter kring skolavslutningarna. Inte minst har många rektorer fått ta emot hot och trakasserier då de försökt att hålla skolavslutningar i den egna skolan. Detta
hade kyrkan enkelt kunnat avstyra genom att komplettera skolans avslutning med
ett eget skolavslutningsfirande i kyrkan. Men se, då är det stopp!
För kyrkan vet av bitter erfarenhet att folk överhuvudtaget
inte går dit frivilligt. Även från de främlingsfientliga kretsar som på senare
år kidnappat frågan är intresset obefintligt, då den bärande idén ligger i just
tvånget. Man ska tvingas att underkasta sig det förment svenska, oavsett om det
benämns kulturarv eller religion.
Är det därför även myndigheterna har haft så svårt att
hantera frågan? Det är i så fall beklagligt och oroväckande. Det handlar trots
allt om något så viktigt som att dagens skolelever saknar det rättsliga skydd
mot ofrivilliga religiösa aktiviteter som elever i religiösa friskolor är
garanterade. För så paradoxal är skollagen: Det är bara elever i kommunala
skolor som inte omfattas av den rätt till frihet från religion som grundlagen
RF 2:2 föreskriver. Dagens praxis innebär ett religiöst tvång som är ovärdigt en
rättsstat.
Camilla Grepe
Källor:
Bert Stålhammar, Skolan i kyrkan - Kyrkan i skolan
Stefan Nilsson, En närvarande kyrka - Tankar om skolkyrkoarbetet i Härnösands stift
Camilla Grepe
Källor:
Albin Davidsson, Skola och kyrka möts
Arne Palmquist, Rolf Larsson, Kyrkan & SkolanBert Stålhammar, Skolan i kyrkan - Kyrkan i skolan
Elaine E Lindblom, Den blomstertid nu kommer... del 1
Peter Ekman, David Ekh, Den blomstertid nu kommer... del 2 Stefan Nilsson, En närvarande kyrka - Tankar om skolkyrkoarbetet i Härnösands stift
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar